print

Provning (skjuvtest) av bondingmaterial enligt ISO/TS 11405:2003

Inledning

Användningen av bondingmaterial (adhesiver) har revolutionerat den restaurativa tandvården (1). Det finns ett antal material med adhesiva egenskaper. Polymerbaserade material utgör idag en stor del av marknaden på grund av sina estetiska och förbättrade mekaniska egenskaper. Tekniken med etsning och bindning till emalj har också bidragit till den ökade användningen av komposita fyllningsmaterial och dessutom för fäste av ortodontisk apparatur på emalj (1). Bindningen till dentin är dock fortsatt ett  osäkerhetsområde (1, 2). Trots en stark utveckling under de sista 40 åren av nya adhesiva material för bindning till dentin, finns fortsatt behov av optimering (3, 4).

Bindning av kompositer till syraetsad emalj har länge varit en vanlig procedur. Nu är en del bondingmaterial marknadsförda speciellt för detta ändamål.

Det är inte lätt att binda till en fuktig, och i många fall oren yta efter preparation. Det som idag uppfattas som en god bindning till dentin är ett mekaniskt fäste till dentinytan åstadkommen genom att monomerer kan penetrera in i lagret av frilagda kollagena fibrer och polymerisera. Detta är det så kallade hybridlagret (1, 5). För att detta skall uppnås skall det “adhesiva systemet” både “rensa” ytan från “smearlayer”, lösa upp det sistnämnda eller penetrera igenom det (5). Dessutom skall det dekalcificera dentinet och penetrera in mellan de kollagena fibrerna och därefter polymerisera, i en för polymerisation oftast ogynnsam miljö. Dentinet är ett inhomogent material med stora skillnader i struktur och soliditet, något som ger stora variationer i bindningsstyrka.

Det har utvecklats en stor mängd bondingmaterial med skillnader i kemi och verkningssätt, teoretiskt behandlade i ett tidigare dokument från KDM “Dentinbindning”. En del bondingmaterial är baserade på 3-4 olika komponenter, var och en med en egen funktion. Andra har minimerat antalet komponenter genom att utveckla substanser som kan ha flera olika funktioner (allt i samma vätska). Oavsett om dentinbondingmaterialen avlägsnar “smearlayer” helt, löser upp det delvis eller penetrerar igenom det, menar ofta fabrikanten att just deras produkt kan uppvisa en god bindningsstyrka till dentin. Dock är resultaten som presenteras svåra att jämföra med andra material, då de tester som utförts, är utförda med olika metoder och av olika personer. Av denna anledning har det varit önskvärt att genomföra en jämförande undersökning av de vanligaste dentinbondingmaterialen, utförd med samma metod och av samma personer.

Testning av bondingmaterial kan ske på många olika sätt (2). Problemet är att en typ av test kan favorisera vissa material framför andra. Noggrannheten hos de personer som utför testet kan också påverka resultaten. För att minska dessa problem har det utarbetats vägledningar för standardiserad materialprövning, där det som kan har standardiserats (ISO standard). Vad som inte låter sig standardiseras är tandsubstans och speciellt dentin (6). Svårighet att få tag i tillräcklig mängd tänder har medfört att olika typer humana tänder ofta använts. Tänder med skiftande ålder, typ, lagringsmedium, osv. I många undersökningar avseende provning av dentinbondingmaterial har man använt kotänder (“Bovine”). Kotänder är till stora delar lika humana tänder men olikheter finns. Det är därför osäkert om resultat avseende bindningsstyrka från undersökningar där kotänder använts är relevanta, och kan jämföras med undersökningar på humanmaterial. I denna undersökning har ISO/TS 11405:2003 Dental materials – Testing of adhesion to tooth structure använts (7), vilken standardiserar faktorer som tandtyp, lokalisation på tanden, lagringsmedium, temperatur och tid, typ av test som skall utföras, apparatur, mm. Undersökningen har genomförts av ett neutralt undersökningsinstitut (NIOM). Målet var, att på ett standardiserat sätt (skjuvtest) undersöka bindningsstyrkan till emalj och dentin hos de vanligaste bondingmaterialen på den skandinaviska marknaden. Man bör dock vara medveten om att även andra egenskaper är viktiga förutom bindningsstyrkan (undersökt med kontrollerade laboratorietester) som till exempel hanterbarhet, lagringsstabilitet, biokompatibilitet, osv.


Authors
Gudbrand Øilo og Ellen Kr. Austrheim

Reference
Read the full report: Provning (skjuvtest) av bondingmaterial enligt ISO/TS 11405:2003